A Monday morning rant.
One thing is certain.
The pandemic has shown, globally and in Sweden, an utter failure of public health policy. Epedemiology is not a science. It may use scientific methods but science is a process which leads to knowledge. And the level of knowledge of pandemics and human behaviour is clearly not so very high. The media and governments – and the general public – have been incredibly gullible and have swallowed speculation as being knowledge.
Health organisations (WHO and FHM) were not even certain to begin with whether to encourage the spread of the virus to get to herd immunity or to contain the spread. Even now, one year later, the only real advice is “avoid infection”. Social distancing, lockdowns, closed schools, closed shopping centres, isolation bubbles, face masks are no different to the advice available 500 years ago when infection was experienced.
The Lancet: “From the onset of the COVID-19 pandemic, the Public Health Agency, Folkhälsomyndigheten (FHM), embarked on a de-facto herd immunity approach, allowing community transmission to occur relatively unchecked”.
For every crazy proposal from the scientific community there was another scientist available to present the opposite view. For every crazy idea there was a politician available to promote it. Governments abdicated their own responsibility by relying on bureaucrats pretending to have knowledge. In the case of the Swedish government there was first denial followed by abdication of responsibility. The excuse given was that they were following the advice of “expert institutions” – except that the experts did not actually know very much.
In any case, all those old people who died were going to die anyway.
En misslyckande i folkhälsopolitiken
En sak är säker.
Pandemin har visat en misslyckande i folkhälsopolitiken globalt och i Sverige. Epedemiologi är ingen vetenskap. Det kan använda vetenskapliga metoder men vetenskap är en process som leder till kunskap. Och kunskapsnivån om pandemier och mänskligt beteende är uppenbarligen inte så hög. Media och regeringar – och allmänheten – har varit otroligt lättlästa och har svalt spekulation som kunskap.
Hälsoorganisationer (WHO och FHM) var inte ens säkra på att börja med om de skulle uppmuntra spridningen av viruset för att komma till flockimmunitet eller att begränsa spridningen.
The Lancet: “From the onset of the COVID-19 pandemic, the Public Health Agency, Folkhälsomyndigheten (FHM), embarked on a de-facto herd immunity approach, allowing community transmission to occur relatively unchecked”.
Redan nu, ett år senare, är det enda riktiga rådet att “undvika infektion”. Social distansering, lockdowns, stängda skolor, stängda köpcentra, isoleringsbubblor, ansiktsmasker skiljer sig inte från de råd som fanns för 500 år sedan när infektion upplevdes. För varje galet förslag från det vetenskapliga värld fanns en annan forskare tillgänglig för att presentera motsatt uppfattning. För varje galen idé fanns en politiker tillgänglig för att marknadsföra den. Regeringar avstod från sitt eget ansvar genom att förlita sig på byråkrater som låtsas ha kunskap. För den svenska regeringen var det första förnekandet följt av avstående från ansvaret. Ursäkten var att de följde råd från “expertimyndigheter” – förutom att experterna faktiskt inte visste så mycket.
I vilket fall som helst skulle alla de gamla människorna som dog ändå dö.
The k2p blog 